Nu är vi hemma igen från helgens bröllopsmässa. Vad kul det var, men så mycket folk! Vi lanserade film, och intresset var superhögt. Det var jag och min sambo och partner Adam som stod och pratade om Captured by Annie, om film och foto och om bröllopsdokumentation, Jag var så imponerad av hur Adams idéer fungerade i verkligheten. Vi var inte helt överens om hur montern skulle se ut, men vi kompromissade och det blev verkligen grymt bra! Var ni på mässan? Träffade ni oss där?
Vi kom till Stockholm på fredagen och satte upp. Det tog väl ungefär fem timmar, och helt smärtfritt var det inte. Det var egentligen vår andra mässa någonsin, men den förra var inte ens en bråkdel så stor och dessutom nära hemmet, om man hade glömt någonting. I Älvsjö däremot är det många timmar hem till Gotland, så det gällde att ha tänkt på allt redan vi åkte hemifrån. Det hade vi väl gjort, förutom att strykbrädan stod kvar hemma och att dukarna vi lånat inte passade ihop, så det blev ett kvällsbesök på IKEA för inköp av nya dukar, som sedan fick vara lite skrynkliga eftersom det inte fanns tid att ordna den biten. Men med alla bilder, skärmar och ljusslingor tvivlar jag att någon tänkte på att dukarna hade vikmärken.
Adam i slitna mjukkläder sätter upp ljusslingorna.
Det var jätteroligt att träffa alla blivande brudpar och prata om just bröllop. Jag brinner verkligen för det, och det var kul att träffa nya människor. Vi valde att ställa TV:n “i vägen“ för montern så att de som passerade kunde titta på filmerna som spelades medan vi ostört kunde prata med folk bakom den, i vår mer privata lilla skrubb där bakom. Det var Adams idé, och jag var lite tveksam eftersom att ingen automatiskt vågar gå in i en monter som är så blockerad. Men det löste vi genom att bjuda in folket istället, och det blev lagom avskärmat och mysigt och vi kunde prata ifred och med mindre stress än ute i gången.
På väggarna bakom TV:n hade vi några av mina favoritfoton. På bordet nedanför hade vi lite småsaker, ramar och dekor. Bland annat två gamla album med bilder från min låtsas-farfars familj. Jag tycker att dem är helt fantastiska, och att det är det enda som finns kvar av dem nu, över hundra år senare. Flera av bilderna är daterade på 1890-talet. För mig är det just vad foto är, någonting beständigt trots att tiden flyger iväg.
Det var nu främst bröllopsfilm vi var där för att prata om. På Bröllopsfeber stod många bröllopsfotografer, men bara en annan videograf. För oss är foto huvuddelen i företaget, men film är någonting som vi tror att fler människor skulle uppskatta och inte har tänkt på. För de flesta är bröllopsfotograf en självklarhet, men video har man inte ens tänkt på. Och det är en helt annan sak att se en video än fotografier.
Så här blev alltså montern när den var klar. På TV:n rullade tre filmer, på paddan snurrade trettio bilder. Jag och Adam rörde oss framför, vid sidan och bakom TV-n och pratade med fantastiska människor hela dagen. Tre saker insåg vi dock:
Montern var aningen liten.
Vi borde ha haft med oss album för paren att bläddra i.
Det skulle ha stått “Film & Foto från Gotland“, eftersom att många trodde vi bara höll oss på Gotland.
Men för att ha varit vår första stora mässa var vi mer än nöjda! Nu ska vi i lugn och ro utvärdera hur det gick och vad vi kan göra bättre. Det lutar absolut åt att vi kommer tillbaka nästa år! För vad trevliga människor vi träffade och vad roligt vi hade! Tack för en toppenupplevelse!
Detaljer från montern: gamla album och nya bilder. Och en bild på oss! På paddan skrollade bilder och vårt mässerbjudande.