Hur går man in i kyrkan?

Ska ni gifta er och funderar på hur ni ska gå in i kyrkan/till vigselplatsen? Efter mina 10 år i branschen kan jag avslöja att det finns tre sätt som är standard:

• Att paret går in tillsammans

• Att brudgummen går först och bruden följer efter när han står vid altaret

• Att brudgummen redan står framme med sina marskalkar när klockorna ringer
  
  

Vem går in när?

Oftast går prästen/vigsel-förrättaren in allra först, men ibland står hen redan och väntar längst fram. Är vigseln i kyrkan ringer klockorna för att symbolisera starten av ceremonin, men är det en borglig vigsel är det oftast någon form av vald ingångsmusik, inspelad eller live. Här kan man vara hur kreativ som helst och göra vigseln riktig personlig. 

Enligt svensk tradition går man in tillsammans. Det symboliserar att man gifter sig av fri vilja, att det är ett gemensamt beslut. Svenska kyrkan är väldigt måna om att ni gör så, vilket uppmärksammas nu när de på kyrkomötet i höst ska besluta om man ens ska få gå in separat i framtiden. Mer om det snart.

I många andra länder, till exempel i USA, går man in separat. Först brudnäbbar som slänger blommor, sedan marskalkarna arm i arm med tärnorna, och brudgummen med sin mor på armen. Modern lämnas vid sin plats längst fram till höger, medan brudgummen och brudföljet ställer sig och väntar längst fram vid prästen. Ibland delar man upp sig efter kön/sida, och brudgummens följe kommer först med honom, medan brudtärnorna och hennes följe kommer strax före henne. Är man ojämnt antal är detta enklare. Sedan kommer brudens tärnor och sist bruden arm i arm med en nära anhörig, oftast sin pappa. Förr symboliserade detta att kvinnan överlämnades av sin far till sin make, som en ägodel, men så är det inte idag. För de flesta är det ett sätt att visa världen att man har en mycket nära relation. Den som går med bruden in kan vara mamma, syskon eller rent av en bästa vän.

I andra fall går brudgummen och bruden ensamma in. Detta upplever vissa som häftigt, eftersom framförallt bruden står där i all sin glans och får allas ögon på sig, medan andra tycker att det är väldigt jobbigt. Att ha en älskad person som stöd med sig betyder jättemycket för väldigt många. Jag hade en gång en brud som var så rädd att gå in, att hennes stödperson var det enda som hindrade henne från att vända i dörren. Att gå in tillsammans kan därför vara riktigt fint, att dela rampljuset och nervositeten vägen fram.

Om man haft en first look spelar det kanske ingen roll om man går in tillsammans, själv eller med någon annan. Men om man inte haft en first look kan det betyda mycket att se varandra första gången över altargången. Även om man haft en first look eller sett varandra innan vigseln, kan just ögonkontakten och avståndet som minskar vara en väldigt fin upplevelse och är symboliskt för gånga par. “Nu förenas vi i detta och i framtiden är vi tillsammans“.

Jag anser att det är ni som par som bestämmer hur ni gör, och ni ska utgå från er relation, era familjekulturer och era personligheter. Det viktigaste är inte vad ni väljer, utan att det passar er och att ni vet om att vissa misstolkar det här med att gå in arm i arm med en manlig släkting. Men inom bröllop finns det massor av “förlegade” traditioner och tolkningar. Låt inte det störa er om ni inte vill. Det viktigaste är att det känns rätt för er.

Vill ni bryta normer? Jag har aldrig varit på ett bröllop där bruden går in före brudgummen. Bruden måste inte gå in sist. Det vore en mycket spännande nytolkning av de gamla traditionerna! Jag har också haft brudar som gått in arm i arm med sina döttrar, eller systrar eller mammor.

Glöm inte att ert bröllop är er dag, det ska vara en hyllning till er som par och er kärlek. Gör det som känns bäst för er själva och inte vad ni tror “förväntas“ av er. Tänk på att försöka gå lagom snabbt och inte rusa förbi ögonblicket, det bröllopsdagen går fort nog ändå. Det är mitt tips. Stort lycka till!

Hobbyfotograf, amatörfotograf eller professionell bröllopsfotograf?

Ska ni gifta er och letar fotograf, men tycker att det är alldeles för dyrt?

Funderar ni på en hobbyfotograf, en amatörfotograf eller kanske en duktig kompis istället? Här är några saker att tänka på när ni vill spara pengar.

Det är en chock för många brudpar att sätta sig ner för att planera sitt bröllop, göra en budget och inse hur mycket en riktig, professionell fotograf kostar. Begrepp som heldag och halvdag försvårar det hela, eftersom olika fotografer räknar olika. De flesta erbjuder paketpris där det kostar alltifrån 10-100 000kr. Det kan vara väldigt svårt att förstå skillnaden mellan olika fotografer, och väldigt stressande att se summor som “heldag fö 35 000kr“. Låt mig hjälpa till att göra det enklare att förstå!

Så här arbetar en fotograf

En fotograf med f-skattsedel kostar oftast mellan 500-1000kr/h. Paketen räknas ut efter hur många timmar fotografen, eventuell assistent och andrafotograf, behöver arbeta med bröllopet på ett eller annat sätt. Jämför med ett “vanligt jobb“, säg ett jobb i en butik. Skulle en chef be affärsbiträdet att svara på mejl på kvällen efter att hen nattat barnen? Eller görs det under betald arbetstid?

En fotograf behöver räkna ut vad det kostar i snitt med kontakt fram och tillbaka, möten med brudpar, planering inför bröllopet, att ev åka dit och undersöka platsen och förbereda utrustningen, se till att det är helt och rent, att allt finns och köpa in det som eventuellt behövs, inför själva bröllopet. Allt på betald arbetstid - redan innan bröllopet ens ägt rum. Sedan ska fotografen fotografera på själva dagen. Restid, förberedelser och sedan timmarna på plats ska självklart räknas in i priset. Sedan kommer arbetet efter. Vill du som par ha bilderna snabbt? Kanske några sneakpeaks redan dagen efter? Då ska fotografen arbeta en söndag med att importera bilderna till datorn, organisera och välja ut, sedan redigera dem i alla fall lite, för att sedan skicka ut. 

Med en modern digitalkamera är det enkelt att ta många bilder. Jag kommer oftast hem med 5000-15 000 bildfiler, som jag sedan ska gå igenom. Är bilderna väldigt lika varandra, eller om någon gör något mycket osmickrande, väls vissa bilder bort. Ibland blir inställningarna fel, eller något hände: jag insåg att ljusen inte var tända på bordet och gick tillbaka en halvtimme senare och tog om samma bilder igen. När jag valt ut bilderna som ska redigeras är jag förhoppningsvis nere på omkring hälften mot vad jag fotograferade. Men sedan ska bilderna redigeras. Jag har räknat ut att jag spenderar minst 30 sekunder på varje bild. Upp till fem minuter på vissa bilder, och ibland behöver jag gå tillbaka och dubbelkolla så att det blev rätt. Är jag trött, eller om ljuset på mitt kontor påverkat mig, kan det synas i bilderna genom att de blivit för mörka, för ljusa eller drar åt någon ton, blivit för blå eller för röda. Då måste vissa göras om. Räkna på att 2500 bilder redigerats och alla bilder tar 1 minut, vilket är lågt räknat för att gå igenom bilder. I så fall tog det 2500 minuter att enbart redigera bröllopet. Det är ungefär en veckas arbetstid! Då har bilderna inte ens blivit exporterade och uppladdade ännu, och inga har valts ut och konverterats till svartvit. Luncher, raster? Andra fotouppdrag som är inplanerade emellan? Det tar mig i snitt 2-3 veckor att redigera 1 heldagsbröllop, om jag sitter varje arbetsdag. 1 bröllop. Då är jag väldigt snabb. I praktiken sitter man aldrig 2-3 veckor i sträck med samma upprag dock, men det är ett annat blogginlägg. Vi återgår till pris: när du betalar för ett bröllop är det inte bara tiden på bröllopet du betalar för, utan all arbetstid. Det kan vara 4 veckors jobb, en hel månadslön. Helt plötsligt blir en kostnad på 35 000kr inte länge orimlig, tvärtom blir det väldigt lågt räknat om fotografen på det ska betala skatt, semesterersättning, lokalhyra, programvaror osv.

Men 35 000 kr är en jättestor summa för ett brudpar att betala. För många är det hela budgeten! Därför är det väldigt lockande att anlita en hobbyfotograf eller en amatörfotograf istället. De är billigare. Kanske skriver du i någon grupp på sociala media att du söker någon som vill utöka sin portfolio, eller testa att fotografera bröllop? Eller så skriver du ett inlägg med din budget, och får napp. Fyra personer erbjuder sig att fotografera ditt bröllop för pengarna du skrivit att du har att erbjuda. Bingo! Eller?

Hobbyfotograf är en olaglig verksamhet

Om du anlitar någon att fotografera ditt bröllop, måste dem ha f-skattsedel eller på annat sätt betala skatt. Fotograf ör nämligen ingen godkänd hobbyverksamhet. Om hen utför ett uppdrag åt någon annan utför fotografen en tjänst, vilket går emot skatteverkets regler om hobbyverksamhet. Det är alltså olagligt att anlita en amatörfotograf att fotografera bröllopet “svart“, eller som hobby. Ni kan läsa mer på skatteverkets hemsida genom att klicka HÄR.

Men det är inte alla som bryr sig om vad som är lagligt. Vad ni som par dock måste veta om är vilka risker ni tar. Ni anlitar en fotograf som inte arbetar lagligt, och ni har inget avtal. Ni kan inte anlita en tjänst och skriva avtal med någon som enligt lag inte får utföra tjänsten, så även om ni skulle skriva ett avtal är det inte giltigt. Skulle fotografen inte dyka upp, ställa in i sista stund eller göra ett dåligt jobb har ni inga rättigheter alls.

Verkar det för bra för att vara sant, är det sällan sant

Om ni får en offert av någon som understiger 10 000 kronor på en heldagsfotografering har personen inte rent mjöl i påsen, och “bokar“ ni en sådan person är risken att ni inte får tillbaka investeringen. Personen kanske är fantastisk på att fotografera, men utför antingen en olaglig tjänst, eller utför ett undermåligt arbete då hen på kvällar, helger och nätter sitter och försöker utföra ett arbete som hen inte får betalt för. Personen har troligt en annan inkomstkälla, och andra prioriteringar som ert bröllop konkurrerar med.

Fotografi kan vara en hobby. Personen fotograferar något för nöjes skull på eget intiativ, kanske säljer personen bildfiler eller utskrifter. Bröllopsfotografi kan aldrig anses vara en hobby, eftersom personen anlitas för att utföra en tjänst. Är det obetalt kan det anses vara en gåva, men det kan aldrig vara hobbyverksamhet.

“Min kompis ska fotografera vårt bröllop“

Har ni kanske en vän som vill fotografera ert bröllop gratis? Grattis! Ni har just fått en present värd ca 50 000kr. Men återigen kan och får ni inte betala hen, för då är det återigen en tjänst som behöver beskattas. Eller så behöver er kompis att göra det som jobb, och då är det någon av er som måste betala. Ni som brudpar, med era kronor och ören, eller er kompis, med sina kvällar, nätter eller arbetsdagar.

Ja, det är dyrt att anlita en bröllopsfotograf. Men det är inte dyrt för att ordet “bröllop“ står med i sökrutan. Det är dyrt för att fotografen lägger ner många fler timmar på ett bröllop jämfört med ett “vanligt“ fotojobb. Bara att utföra arbetet kräver mycket mer, då det inte går att omboka vid sämre väder, lite huvudvärk eller att utrustningen gick sönder. Fotografen måste ha en plan B och en plan C. När mina par anlitar mig för att fotografera sitt bröllop har jag 4 kameror med mig. De är alla ruskigt bra, moderna och dyra mackapärer som håller i vårt och torrt men det har hänt att en av dem krånglat, och då har jag haft 3 till i backup. De är alla försäkrade vilket gör att jag vågar använda dem även om det skulle spöregna under hela bröllopsdagen. 

Hur kan ni få budgeten att räcka till en bra fotograf?

Är 35 000 kronor för dyrt att lägga på en fotograf? Boka inte en heldag. Boka ett par timmar, vigsel och porträtt, till exempel. Eller avvakta ett år med bröllopet och spara lite till. Det finns alltid allternativ. Var bara medvetna om att någon som “fotograferar för sin portfolio“ och inte har företag inte bara är en risk rent erfarenhetsmässigt, utan också ekonomiskt. Vem ni än bokar, se till att ni skriver ett avtal. Men framförallt, se till att personen tar ert bröllop lika seriöst som ni!

Stort lycka till!

Elopement - ett intimt sätt att gifta sig på.

Covid-19 har satt stopp för tusentals bröllop i Sverige - miljoner, världen över. Men alla låter sig inte hindras av pandemin utan hittar andra sätt att få säga ja till varandra.

Ett sätt är att skära ner antalet gäster och gifta sig ändå, eller att skippa gästerna helt. Resa iväg till en annan stad - eller en annan del av landet - bara ni två. Eller smita iväg till stadshuset och säga ja hemma där ni bor, men boka en fotograf och ta romantiska bilder för att sedan fira på tu man hand. Avsluta kvällen med en middag på en fin resturang och därigenom sponsra lokala företag. Kanske till och med boka ett hotellrum över natten och fira in första dagen som gifta med en hotellfrukost?

Sedan har ni en stor fest med en symbolisk ceremoni när pandemin är över, eller när det är säkert att samlas i stora grupper igen!

Varför inte en liten ceremoni i kyrkan eller en privat liten samling på en strand någonstans? Många fotografer har fantastiska priser på vackra porträtt för er två. Hos mig kan ni t ex boka en förlovningsfotografering om ni enbart vill ta vackra porträtt, eller boka det minsta bröllopspaketet på 2 timmar om ni vill få med vigseln och eventuella bilder på de närvarande vittnena och gästerna och ha ett “riktigt“ bröllop.

Ett sådant bröllop kallas för elopement. Det är väldigt prisvärt och mycket roligt! Mycket roligare än att ställa in helt, särskilt en gång till.

Hur vet jag det? För att jag själv kommer att göra så. Det finns tillfällen då man både kan ha kakan, och äta den.

Fördelar och nackdelar med att låta gästerna fotografera

Har ni funderat på om ni ska tillåta mobiler vid er vigsel eller inte? Den frågan har diskuterats hett på Sociala medier de senaste åren och den blir bara mer och mer aktuell.

Åh ena sidan vill man som brudpar få så många och så varierade bilder som möjligt från bröllopet - åh andra sidan riskerar man en tråkig stämning när alla gästerna står med sin mobilkamera, systemkamera, kompaktkamera eller till och med Ipad framför ansiktet hela tiden.

För några år sedan snubblade jag in på en artikel av Eirik Halvorsen som själv är bröllopsfotograf i Norge. I artikeln publicerade han bilder som gästerna tagit på dem under bröllopet med sina olika kameror. De är härliga, men knappast någonting man skulle vilja rama in på väggen eller sätta i ett fotoalbum. För ett knappt år sedan blossade diskussionen upp igen i olika bröllopsforum då en annan bröllopsfotograf, Hannah Stanley, publicerade ett inlägg på sin Facbooksida, där hon bad gästerna att lägga bort telefonen och låta henne göra jobbet hon var anställd att utföra. Hon frågade: Kommer du använda bilden du tog på din väns bröllop mer än bruden skulle ha använt bilden jag tog?

Det är inget snack om saken: din bröllopsfotograf föredrar att ni ber gästerna lägga bort “kamerorna” i alla fall under vigseln. Men det är inte för att bröllopsfotografen är en egoist och vill ta alla fina bilder själv. Det är för er skull som par. Redan 2016 skrev Sam ett blogginlägg om 23 anledningar att ha ett mobilfritt bröllop. Jag som fotograf kan ärligt säga att jag inte bryr mig om ni har mobilfritt eller fritt fram.

Det är er dag, och telefonerna kanske sabbar en del av mina bilder, men då är det i mina ögon ert val och ert beslut att dem blir sabbade. Jag tar alltid konversationen innan bröllopet, så att ni som par kan göra ett medvetet val. Bilder där mobiler är i vägen, bilder på uttråkade gäster färre bilder på gästerna överlag då mobilerna får dem att vara oengagerade och inte gör någonting värt att fotografera. Eller engagerade gäster, som ler, skrattar och gråter.

Se hur kul barn kan ha utan telefonerna! Jag har varit på bröllop där barn leker och är en del av festen, men också på bröllop där barnen sitter i ett hörn med varsitt spel på telefonen. Det finns inga rätt och fel, men fundera på hur just ni vill ha det på er dag!

Men låt mig prata om anledningarna att låta gästerna fotografera av sina hjärtans lust! Först och främst vill man kanske inte som par gå in och säga åt andra vad de ska göra. Den hör jag ofta. “Nej, vi kan ju inte säga till! Tänk om de blir arga eller irriterade eller tänk om det blir dålig stämning?!“. Det finns många sätt att undvika det. Först och främst, skriv redan på inbjudan: lämna kameran hemma och mobilen i din ficka: vi har fotograf och kommer bilderna dig skicka! Annars, låt Toastmadame/toastmaster eller prästen/vigselförrättaren framföra budskapet. Det tycker jag personligen är mest lyckat.

Det jag rekommenderar varmast är att låta vigselförrättaren att undanbe telefonerna och säga att det kommer bli ett tillfälle för alla att fotografera, och sedan ta en kort paus innan ni avger löftena och/eller innan ni lämnar kyrkan, för att säga: Nu får alla som vill ta lite bilder på paret! Sätt på/låt spela lite härlig musik så blir det roligt, alla får sina instagram-bilder men ni har fått en mobilfri vigselakt utan att trampa någon på tårna. Skyltar kan också vara både roliga och dekorativa!

Ett annat skäl till att vilja låta gästerna ha mobilerna är just för att få så mycket bilder som möjligt. Det tycker jag är ett jättebra skäl, men fundera på om det är stunder ni verkligen vill ha tusentals sneda, suddiga och allmänt kassa bilder istället för några riktigt bra, mobilfria? Jag skulle tipsa om just vigseln och utspringet ur kyrkan som mobilfria. Jag har sett utspring då ingen kastat ris eller blåst bubblor, för att alla var upptagna med att ta bilder av det… hur sorgligt blir inte det? När det finns en fotograf som är där för att enbart ta dessa bilder? Gästerna är ju där för att hurra, fira och kramas! Fundera på varför ni har era gäster. Är de där för att ni aktivt älskar dem och uppskattar deras sällskap? Eller är de paparazzis? Om det föregående är mer sant än det senare, skulle jag varmt rekommendera mobilfria stunder. Fundera också på vilken bröllopsfotograf ni väljer. Vissa fotografer har ett antal bilder de levererar, till exempel 200 bilder, andra (jag, bland annat) levererar alla bilder, det vill säga alla som är tillräckligt skarpa, typ. Det är ju mitt jobb att fånga dagen, och dagen består av massor med härliga ögonblick.

Enligt min erfarenhet är telefoner och kameror mest i vägen på ett bröllop. De som tar med riktiga kameror är ärligt talat i vägen för fotografen, ofta hänger de ut över sin plats eller ställer sig i vägen i de bra vinklarna där jag behöver vara. Vi bröllopsfotografer kallar dessa gäster för “Uncle Bob“, och varje gång jag träffar Bob måste jag be hen att flytta på sig minst en gång under dagen. Jag gör det ju så vänligt jag kan, men bestämt. Det är mitt jobb att ta bilderna, hen gör det för att det är roligt. Mobiler däremot brukar jag inte behöva be att flytta sig, de förstår instinktivt att kameran behöver komma först, och flyttar sig vid behov. Dessutom sträcks kamerorna oftast upp väldigt snabbt, så de blir snarare roliga att fotografera. Däremot när det filmas på kameran, då kan det bli problematisk. Vill ni ha någonting filmat, och ni inte anställt någon, så be en person att göra det och undanbe resten. Man kan njuta av ett dansuppträdande eller ett tal utan att filma det. Om trettio telefoner filmar är det trettio personer som är mer fokuserade på att filma än på att uppleva kvällen.

Men det finns andra saker man kan använda telefonerna till, som är roliga! Ta selfies med gästerna med deras telefoner. Eller ta en selfie med alla gästerna med en/er egen telefon! Skaffa en Hashtag för alla som tar bilder att tagga bilden med, så kan ni se dem senare. Under kvällen kan ni be gästerna lysa med telefonernas ficklampor medan ni dansar, eller medan någon uppträder. Det blir himla mysigt! Mobilerna är en del av dagens samhälle, men precis som med alkohol så bör man använda dem måttligt för att bröllopet ska bli så roligt som möjligt för alla inblandade!